Sliten, trött, stressad... och lycklig!
Har varit otroligt dålig på uppdateringar nu, precis som det brukar bli med såna här typer av grejer.
Är jätteroligt i början och löften kommer om fortsatt flitighet, och sen så börjar det dala och efter ett tag är man
här nere. Haha ja, att sist jag skrev var i juli säger väll det mesta.
Men liver rullar väll på som det ska.
Har precis börjat om skolåren på nytt eller hur man ska säga det, gymnasiet.
Min nya klass känns jättebra, eller ja så bra den kan kännas efter någon vecka bara.
Och ja vad kan jag säga, jag älskar skolan i allmänhet!
Jag kan bara känna att det blir lite svårt att hinna med saker nu mera;
min dag ser ungefär ut såhär, JÄMT: vakna, äta frulle, cykla till skolan och efter en lång skoldag cykla hem (i motvind! haha jag undrar hur det kan komma sig att cykelvägen hem från skolan till gryta ALLTID ligger i motvind) försöka hinna med att göra alla läxor och sen iväg på träning där efteråt och någonstans där emellan vill jag gärna hinna med att träffa mina kompisar. Många gånger har jag frågat mig, varför håller jag på såhär? Och jag tycker ofta att jag är otroligt dum som ska försöka hinna med så mycket hela tiden, varför inte lägga något på hyllan?
Men andra sekunden undrar jag då, VAD skulle det vara? Alla saker är egentligen jag :) vad vore jag utan dansen? vad vore jag utan en utbildning? men framför allt, vad vore jag utan mina änglar till kompisar? Nej ingenting!
Jag får nog egentligen finna mig i att det är såhär jag lever, mitt liv går i 110 % och jag gör massa saker hela tiden. Men jag tror helt enkelt att jag kanske mår bra av det. Det som inte dödar oss gör oss starkare.
Det är inte jag att sitta still och inte göra något helt enkelt.
Bilar, bilar, bilar
Var aningen segt att gå upp på morgonen men efter att ha kommit upp var det bara att packa ihop det sista, springa iväg med soporna till soprummet för min del, packa ner massäck och sen göra sig hemmastad i den gamla hederliga blåa saaben. Vi visste vad som väntade, ca. 6timmars bilresande, mycket ny natur, ont i rumpan och rastlösa ben.
Efter att ha suttit i bilen i ett visst antal timmar, tappade nog räkningen efter första, hade vi sett mycket nytt som snabbt svishar förbi utanför de nu smått skitiga fönsterrutorna på motorvägarna och jag sökt underhållning i mina närmaste kompisar i form av sms började gnälligt tonläge och snäsvisa avhuggande svar tyda på att det var dags att äta. Det blir ganska jobbigt när man är är tre "barn", en bilkudde och massa väskor, täcken och kuddar i baksätet på en helt vanlig personbil vilket kräver att man är på topphumör hela tiden. Vi stannade till vid någon drive-thrue restaurang och åkte sedan vidare och stannade vid någon mysig rastplats efter vägen och åt maten.
Sedan väntade åter flera timmar i bilen, men nu med humörena på topp blev det ganksa mysigt, lite sång håller alla glada eller vad säger ni? Haha allsång i den blåa saaben eller något sådant :)
Efter ytterliggare timmar av musiklyssnade, mycket tankeställare, Är det någon som tänkt på hur mycket lättare det är att tänka när man sitter i en bil på väg någonstans med musik i öronen och bara kan sitta och titta ut på allting som passerar? och ett och annat sms till kompisarna här hemma skymtar jag havet och kusten.
Något av de finaste jag någonsin sett, ville bara gå ut på klipporna och slänga mig ut i de skimrande vattnet för att svalka kroppen som känns hyffsat ofräsch efter den långa bilresan.
Vi stannar och med maja, emil och mig sittandes kvar i bilen går mamma och pappa till receptionen för att checka in.
Jag tittar mig omkring. Husvagnar. Stugor liknande röda fågelholkar med små fönster uppe på loftet. Ett dansgolv. Restaurangen. Stranden med volleyboll nät, kanoter och roddbåtar. Klipporna. Snabbköpet. Och skylten: Ramsviks camping.
Efter några minuter kommer mamma och pappa tillbaka, sätter sig i bilen, kör upp några meter och sedan är det dags att öppna dörrarna, vädra ut den unkna luften och få kliva ut och sträcka på benen.
Vi öppnar bagageluckan och börjar kånka väskorna runt hörnet till platsen stugan låg.
När vi rundar hörnet ser jag havet glittrande nedanför klipporna och den lilla röda stugan ligger precis i riktning ut över kopparna och skären. Havsutsikt? Javisst!
Vi försöker med allt för att alla kunna få plats inne i den minimala stugan för att packa upp grejerna men ger till slut upp och lägger in väskorna i garderoben, tar solstolarna och går ut och sätter oss på klipporna och tittar ut över vattnet.
Pappa tar med sig något att dricka och när han sitter där och njuter uttrycker han mitt favoritcitat för dagen: - NU har jag semester Sofia. :)
Vi springer ner och tar oss ett dopp i havet och går efter det till välkomstkaffet i restaurangen där en informationträff väntar.
Riktigt roligt. Efteråt tar jag min MP3 och går ut och sätter mig på klipporna och med avsplappnande musik i öronen ser jag solen gå ner i havet där båtarna ligger förtöjda och gungar sakta tillsammans med vågorna slag. Nedanför mig går två bryggor rakt ut i vattnet och ovanför mig skriar måsarna. På andra sidan havet skymtar jag hunnebostrand med sina fiskebodar, master och båtar i kajen. Jag känner hur jag blir tårögd, det är så otroligt vackert.
På mina shortsbeklädda ben börjar gåshuden komma, beror det på hur berörd jag blir eller på att vinden drar kallt nu när solen gått ner kan jag inte svara på. Jag vet bara att jag är så otroligt lycklig av att vara här!
Med en lätt suck reser jag mig och går in i stugan, klättrar upp på loftet, kryper ner under täcket och somnar. - nu har jag semester!
Bättre sent än aldrig
Jag kan erkänna att jag varit otroligt seg med att uppdatera min blogg nu men ska bli en förbättring, här kommer iaf uppdateringar om mina veckor på västkusten, hoppas du gillar det lika mycket som jag gillade att vara där :)
back home
duschat och packat upp det första av packningen.
Är hur trött som helst så orkar inte med någon beskrivning av mina veckor på
västkusten nu, det kommer senare! Men kan väll sålänge bara beskriva dom som:
UNDERBARA. Men är skönt att vara hemma också, som man säger; borta bra men hemma bäst,
eller hur är det? Ta hand om er, och som sagt uppdatering kommer imorgon eller så när jag
känner mig lite piggare på att skriva.
Nej nu ska jag sova, hadet bra allihopa! Sov sött
Hejdå Västerås, hallå västkusten!
Ja, lovade ju att på något sätt höra av mig idag så.. ja, här har ni mig.
Mycket packning och annars bara umgåts med kompisar idag.
Är trött, trött nu. Varit en lång dag så det är verkligen time for bed nu.
Imorgonbitti lämnar jag Västerås och åker ner till västkusten med min familj,
tiden är inte bestämd riktigt än, beror på vädret, men är hemma om ungefär
två veckor, kommer inte ha någon data med mig så uppdateringar får vänta!
Hadet bra allihopa och ta hand om er i sommarvärmen! (som vi hoppas kommer)
GLÖM INTE SOLKRÄMEN (H)
Ciao! Pussar och kramar, godnatt!
Dance is life, the rest is just sparetime.
P.S.
Jag är fullt medveten om stavfelen som blir ibland, men märker det först när jag publicerar så är inget jag orkar ändra (och även om jag skulle vilja göra det är jag inte så kunnig än så jag fattar hur man gör det ifall man nu kan göra det) men jag ska försöka bättra mig! Promise!
Godnatt! D.S.
Små gulliga ungar, grillad kyckling, vatten och ännu mera vatten
Jaha, min första dag som "blogg.se-bloggare" då.
Denna fredag har väll sett ut ungefär såhär:
Cyklat fram och tillbaka till stan för att hämta danskläder och sen någon tröja till mamma.
Ute med en kompis i regnet, mysigt mysigt mysigt.
Sen nästan så fort jag kommit hem skulle familjen över till grannarna för att äta.
En kväll som innehöll mycket, små söta ungar (lillebror&grannbarnen) och trevligt prat,
grillad kyckling, potatis, bröd, sill. Ja, vad kan man säga, alltid lika gott!
Middagen slutade dock med att barnen började ha vattenkrig ute på gräsmattan och jag måste
erkänna, är ju faktiskt lite svårt för även mig att hålla sig borta. Fast det skulle jag få ångra! För vem
var det som fick stå där fasthållen och få 9 (och inget överdriv här) kannor med iskallt vatten över sig. Jo rätt gissat,
jag. Men är väll som de där vänliga små barnaögonen sa: är man med i leken får man leken tåla och sedan gav de mig ett sådant där änglalikt leende när jag stod där med kläderna dungsura som jag bokstavligt klivit in i duschen med kläderna på. Så, ja vad hade jag för val, bara hem och byta om och sen tillbaka till grannarna för efterrätt.
Efter en himla treevlig kväll gick vi sen hem. Jag och systerbyster var ute och gjorde rent hennes cykel som vi förmodligen ska sälja imorgon. Sen tittade jag och pappa på Arn. Eller haha, vi tittade i den kvarten det tog för pappa
att somna ungefär. Iof förståligt, han hade jobbat hela natten och hela dagen.
Så då stängde jag av och tassade upp hit till mitt lilla krypin istället. Nu sitter jag i sängen och roar mig med att lyssna på musik. Men ska nog kanske försöka få mig lite sömn nu, fortsatt packning imorgon och umgås med de bästa av vänner. Västkusten på söndag! :D
Tror ni hör av mig imorgon också! Ciao, godnatt, sweet dreams
Med luften i mina lungor
Hej alla bloggare (och alla andra)!
Ja, jag kan ju inte påstå att jag förstår mycket av det här än så nu i början lär min blogg vara lite halvkrasslig om man säger så, men ska försöka få igång skrivningen så fort som möjligt! Hoppas att ni gillar det.
Man kanske ska börja med att berätta lite om sig själv.. och jadu, vad ska man säga då.
"Hej jag heter Sofia, 92a, bor i världens just nu enligt mig folkfattigaste stad, Västerås, ska snart börja på naturprogrammet på gymnasiet, dansar och tränar istortsett varje dag."
Ja okej, det blir väll inte mer intressant än så. Ni får helt enkelt skaffa en egen uppfattning, fast ni behöver ju fakiskt inte känna mig för att läsa mina tankar och åsikter så (ler) egentligen kan jag ju börja fokusera på skrivandet nu.
En fråga jag just nu ställer mig är: varför vill alla så gärna ha solsken?
Misstolka mig rätt, jag tycker också att det är helt underbart med solsken, att bada och sola, äta glass och hela den biten. Men jag förstår inte anledningen till att folk nu såhär på sommarlovet väljer att sitta inne bara för att den önskade himlen råkar vara täckt av massa gråa ulltussar, eller ja, så kallade moln. Själv satt jag tidigare inne i mitt rum och höll på att ruttna bort efter att jag packat ner ungefär hela min garderob i min intersport-bag, detta kan jag erkänna beror på att man aldrg vet var det blir för väder. Men när jag sitter här ute på min altan med datorn i knäet och andas in den friska luften och kollar på alla träd och buskar som fortfarande är jättevackra i sina gröna färger kan jag inte förstå, varför gnälla på att solen inte är här! Den kommer, tro mig, gå ut och ta vara på sommaren ändå, det är hur skönt som helst och nu även fast jag ser hur regndropparna nu börjar falla från himlen kan jag inte låta bli att le och känna mig lycklig. Även det här är sommar! För mig är sommaren bara känslan den förmedlar, känslan av att bara vara, att inte ha några måsten.
Vi saknar alla, även jag, solen något enormt och tycker det verkligen är dags för den att komma nu. Men jag vill bara ge alla ett tips, slösa inte bort sommaren på att gnälla på vädret, uttnyttja det istället! Det tänker iallafall jag göra.
En sista sak bara som jag kanske måste säga nu när jag suttit och argumenterat för något sådant här, se till att ni inte blir förkylda bara! Haha. Ja, nu har jag sagt mitt, vill gärna ha feedback. Kommer fler skrivningar snart, med som sagt.. ja bara saker som dyker upp i huvudet på en 15årig dansare i Västerås.
Hare bra! Nu ska jag ut och njuta lite av sommaren, trots vädret.
Anyone said sunshine brings happiness have never danced in the rain
ochjagvet, det här hade jag aldrig sagt en helt vanlig dag, jag menar det låter ju helt sjukt. Jag har den senaste kvarten (eller hur lång tid har det tagit?!) försökt prata om att man ska se positivt på regnet men helt ärligt så kändes det nödvändigt nu efter att nästan halva lovet gått och vi knappt har haft fler än tre dagar i rad med solsken. Vi får inte låta sommaren gå förlorad! Hade ni varit jag och suttit här också hade ni hållt med mig.
