Sliten, trött, stressad... och lycklig!
Hejsan, jag lever.
Har varit otroligt dålig på uppdateringar nu, precis som det brukar bli med såna här typer av grejer.
Är jätteroligt i början och löften kommer om fortsatt flitighet, och sen så börjar det dala och efter ett tag är man
här nere. Haha ja, att sist jag skrev var i juli säger väll det mesta.
Men liver rullar väll på som det ska.
Har precis börjat om skolåren på nytt eller hur man ska säga det, gymnasiet.
Min nya klass känns jättebra, eller ja så bra den kan kännas efter någon vecka bara.
Och ja vad kan jag säga, jag älskar skolan i allmänhet!
Jag kan bara känna att det blir lite svårt att hinna med saker nu mera;
min dag ser ungefär ut såhär, JÄMT: vakna, äta frulle, cykla till skolan och efter en lång skoldag cykla hem (i motvind! haha jag undrar hur det kan komma sig att cykelvägen hem från skolan till gryta ALLTID ligger i motvind) försöka hinna med att göra alla läxor och sen iväg på träning där efteråt och någonstans där emellan vill jag gärna hinna med att träffa mina kompisar. Många gånger har jag frågat mig, varför håller jag på såhär? Och jag tycker ofta att jag är otroligt dum som ska försöka hinna med så mycket hela tiden, varför inte lägga något på hyllan?
Men andra sekunden undrar jag då, VAD skulle det vara? Alla saker är egentligen jag :) vad vore jag utan dansen? vad vore jag utan en utbildning? men framför allt, vad vore jag utan mina änglar till kompisar? Nej ingenting!
Jag får nog egentligen finna mig i att det är såhär jag lever, mitt liv går i 110 % och jag gör massa saker hela tiden. Men jag tror helt enkelt att jag kanske mår bra av det. Det som inte dödar oss gör oss starkare.
Det är inte jag att sitta still och inte göra något helt enkelt.
Har varit otroligt dålig på uppdateringar nu, precis som det brukar bli med såna här typer av grejer.
Är jätteroligt i början och löften kommer om fortsatt flitighet, och sen så börjar det dala och efter ett tag är man
här nere. Haha ja, att sist jag skrev var i juli säger väll det mesta.
Men liver rullar väll på som det ska.
Har precis börjat om skolåren på nytt eller hur man ska säga det, gymnasiet.
Min nya klass känns jättebra, eller ja så bra den kan kännas efter någon vecka bara.
Och ja vad kan jag säga, jag älskar skolan i allmänhet!
Jag kan bara känna att det blir lite svårt att hinna med saker nu mera;
min dag ser ungefär ut såhär, JÄMT: vakna, äta frulle, cykla till skolan och efter en lång skoldag cykla hem (i motvind! haha jag undrar hur det kan komma sig att cykelvägen hem från skolan till gryta ALLTID ligger i motvind) försöka hinna med att göra alla läxor och sen iväg på träning där efteråt och någonstans där emellan vill jag gärna hinna med att träffa mina kompisar. Många gånger har jag frågat mig, varför håller jag på såhär? Och jag tycker ofta att jag är otroligt dum som ska försöka hinna med så mycket hela tiden, varför inte lägga något på hyllan?
Men andra sekunden undrar jag då, VAD skulle det vara? Alla saker är egentligen jag :) vad vore jag utan dansen? vad vore jag utan en utbildning? men framför allt, vad vore jag utan mina änglar till kompisar? Nej ingenting!
Jag får nog egentligen finna mig i att det är såhär jag lever, mitt liv går i 110 % och jag gör massa saker hela tiden. Men jag tror helt enkelt att jag kanske mår bra av det. Det som inte dödar oss gör oss starkare.
Det är inte jag att sitta still och inte göra något helt enkelt.
